I någon slags sanning finner jag kanske upprättelse, vem bestämde att livet skulle vara en strid mot mig själv ?
Kroppen värker, smärtan blir min följeslagare.
Hårda år betalar ut sin lön. En lång och gedigen vals på operationsbordet blir till svettdroppar i min panna. Vill vara viktlös, utan uppehåll, utan trådar.
Känner en bitande längtan efter ett liv som aldrig blev av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar